Hoppa till huvudinnehållet

Nyheter

19.02.2019

Finlands ordnar 100 år: Belöningstraditionerna från ryska tiden

Finland hade tillhört Sverige från 1100-talet fram till 1809 då landet som ett autonomt storfurstendöme anslöts till det ryska kejsardömet. En del av de östliga Finland hade redan vid fredssluten 1721 och 1743 anslutits till Ryssland. År 1812 blev också dessa områden en del av storfurstendömet Finland. Landets autonomi begränsades till de inre angelägenheterna och beredningen av dessa handhades av Finlands senat. Lagarna stiftades av ståndslantdagen som kallades samman genom beslut av kejsaren.   I S:t Petersburg föredrog Finlands ministerstatssekreterare ärendena direkt inför kejsaren. Den ryska förvaltningen i Finland leddes av generalguvernören, som också var kommendör för de i Finland förlagda ryska trupperna. Finlands egna trupper var mycket fåtaliga och de upplöstes i början av 1900-talet.

General av infanteriet, greve
Gustaf Mauritz Armfelt hade flera
ryska utmärkelsetecken.
Bild:Lilius & Hertzberg.
Historiska bildsamlingarna, Museiverket.

Belöningssystemet inom det ryska kejsardömet var rikt och mångförgrenat. Kärnan utgjordes av riddarordnarna och titlarna. De kejserliga gåvorna utgjorde en viktig del, till exempel ringar, snusdosor och andra värdeföremål och minnesgåvor. Då Finland blev en del av det ryska kejsardömet anslöts ämbetena i storfurstendömet till det ryska belöningssystemet. Finländare tjänstgjorde också utanför storfurstendömet i Rysslands armé, flotta och i civila ämbeten. Kejsaren belönade dem enligt deras ryska tjänsteställning. Antalet finländare som tjänstgjorde inom den ryska armén och flottan var särskilt betydande. Under den autonoma perioden 1809–1917 uppnådde omkring 500 finländska officerare amirals- eller generalsgrad.

Under den ryska tiden var det vanligt att an- vända ordenstecken och titlar också i Finland, och bruket var inte begränsat enbart till stora fester. Ordnarna och titlarna var ett offentligt vittnesbörd om kejsarens uppskattning och det förutsattes att man använde dem vid officiella tillfällen. Samtidigt visade de mottagarens tacksamhet och högaktning för regenten. De av kejsaren förlänade bevisen på uppskattning, titlarna, ordnarna och andra belöningar infördes i de officiella tjänsteförteckningarna.

Då Finland blivit självständigt uppstod frågan hur man skulle förhålla sig till de ordenstecken och titlar som utdelats under ryska tiden. Till dem hörde också de tecken för oförvitlig tjänst som efter vissa jämna tjänsteår förlänades statens ämbetsmän och officerarna.

Man beslöt sig för att följa en accepterande linje beträffande publicerandet av uppgifterna om de utmärkelsetecken som den ryske kejsaren förlänat sina finska undersåtar. Statskalendern för år 1950 upptog till exempel i fråga om den för sin livstid utnämn- de stormästaren för Frihetskorsets orden, marskalken av Finland Gustaf Mannerheim även hans ryska ordnar. Kejserliga ryska ordenstecken nämndes i statskalendern så länge innehavarna av dem fanns upptagna i kalendern, sista gången år 1962. Det ryska kejsardömets sätt att belöna inverkade således på ett betydande sätt – och länge – på det finländska belöningssystemet. Däremot beviljade man inte tillstånd att få bära ryska ordenstecken på den finländska uniformen och de användes inte annars heller. Den ryska kejserliga rangtabellen användes som hjälpmedel även då man definierade de finländska ämbetsmännens placering på olika belöningsnivåer.


Finlands ordnar 100 år -utställningen om de statliga ordnarnas historia och nutid pågår i Riksarkivet (Fredsgatan 17, Helsingfors) 4.12.2018–20.12.2019.

Aktuell information om utställningen

Aktuellt >>

Framsida >>